olban

Har ni smakat Kivik's måltidsdryck med päronsmak? Tungan kittlas av ett lockande välbehag - det är smaken av Piggelin. Flytande favoritglass med andra ord! Den är det enda vi dricker förutom vatten och mjölk. Maxi är ju en fena på rabatter och när vi är där säljer de 27 måltidsdrycker till priset av 109 kronor. Jag och Mats tittade på varandra och började sen lasta vagnen med koncentrerad fruktsaft. Hela grejen var bara för kul för att undvika. 27 stycken! För 109 kronor! Varför inte 30 för en hundring, eller 120 spänn? Man upphör aldrig att förvånas. I bilen hem diskuterade vi om ICA-regimen anlagt detta som en plojgrej. De kanske registrerar och skrattar gott varje gång nån köper 27 små kartonger. Tjejen i kassan rörde inte en min, hur kan man vara liktgiltig när någon köper 27 måltidsdrycker?

Nationalrätten på Mariehem är givetvis pasta med tomatsås. Idag fick man två tomatkross för 18 kronor. Vi passade på att köpa ett helt flak, ni vet en sån där förpackningskartong med tolv stycken i. Våra köksskåp är nu invaderade med kartongspackade likadana produkter. Det märks att man bor litet när man storhandlar.

Väl hemma var shoppingen inte slut. I juni förra året fyndade jag ett sött sängbord på Blocket för en rättvis 50-lapp. Eftersom vi är två i boendet vore det såklart snyggast med två likadana sängbord på vardera sida dubbelsängen, men vad gör man? Så igår hittade jag IGEN ett sånt sängbord för IGEN en 50-lapp! En liten repris liksom. Försäljarna bodde ute i Strömbäck så jag lastade mig själv i bilen och brummade iväg efter en snabbtitt på Googles körbeskrivning.

Det gick såklart åt skogen, bokstavligen. Sjuk grej: Jag for till Strömbäck i somras, åkte vilse och hittade rätt med pappa på telefon. Nu åkte jag vilse på exakt samma väg, med endast ett vagt minne i bakhuvet. Efter en halvtimmes vilsande ringde jag hem och Isak svarade. Han försökte i en timmes tid att guida mig via ett dussin frustrerade telefonsamtal. Jag hamnade aldrig på rätt spår. Stannade och frågade ett gubbpar. "Strömbäck, OJ! Hö hö hö, då är du verkligen inte rätt!"

Deras beskrivning gjorde inte direkt saken rättare. Jag tänker för hundrade gången att jag vänder, jag skiter i det här! Mitt batteri började sina och jag la på luren i örat på min bror. Han sms:ade: "Vänd om och sväng vänster!" Jag misstrodde honom starkt men lydde. Raksträckan tog aldrig slut, mörkret omslöt mig och skyltar var inte uppfunna på den här sidan av jordklotet. Så ringer annons-kvinnan jag ska till, hon vet att jag är på väg (och att jag borde varit framme för en timme sen). Jag vågade inte svara, så hon lämnar ett meddelande och undrar artigt om jag fortfarande är intresserad av sängbordet. Jag kör vidare. Och kommer rätt.

Frågar ni mig var jag åkt vilse kan jag ge en fulländad beskrivning. Men hur jag bar mig åt för att komma rätt har jag inte en susning om. Jag kan definitivt inte köra tillbaka och hitta dig igen. Tack vare min tålmodige bror hittade jag till slut fram. Jag ringde honom och tackade för hjälpen när jag väl kommit hem (det tog 30 minuter att köra hem, då hade jag totalt varit borta i två timmar).

Jag: "Hej!"

Isak: "Behöver du hjälp att hitta hem också?"

Jag tänkte lägga upp lite bilder så ni får förståelse för hur många måltidsdrycker vi faktiskt köpte. Vi fick totalt 40 kronor i rabatt.