Back to school

Idag var jag och hälsade på Edit i skolan. Sandvik är sig likt. Kommer barndomshålan någonsin att förändras? När får vi chans att förnöjsamt mumla "Ja, annat var det ju på min tid..." Kidsen drar på sig täckbrallerna och leker King och Lilleman i mitten, precis som för tio år sedan. Gunvor är kvar i matan och man går runt i strumpor inomhus. Fruktstund och läsestund, diagnoser och Lilla Löpsedeln. Andra lektionen var syslöjd och vilken nostalgi det var att stiga in i denna mysiga sal med trådar på golvet och applikationer på väggarna. Minns ni?

1) Tänk själv
2) Fråga en vän
3) Fråga fröken

Fröken: "Har ni full skidutrustning hemma eller måste ni låna av skolan?"
Elev: "Jag har skidor och det, men ingen dräkt! En sån där tight."

Internationell inkorg

Det är sjukt hur lätt folk lyckas hitta en. När man loggar in på hotmail efter några dagars inaktivitet har man 42 nya mail, varav hälften reklam och skräp. När jag hade bott i London ett tag dök det upp allt fler på engelska. Nu när jag börjat surfa runt på franska sidor, i synnerhet på jakt efter boende, så börjar inkorgen fyllas med ditt och datt på franska. Nej tack, jag är inte intresserad av att varken skaffa ny partner eller gå ner i vikt. (Jag har valt att göra en grov översättning av hänsyn till mina ickefransktalande läsare.) Antar att det är för att man registrerar sin mail på alla dessa sidor man rör sig på. Facebook, internetshopping, resor, boende, jobb. Listan är nog lite väl lång, jag känner att min mail är lite för tillgänglig.

Helgad helgfrukost

Förra veckan åkte jag på magsjuka och det var ju mindre välkommet. Trots att jag snabbt blev frisk märktes det att kroppen tog stryk av scenariot. Krafterna har varit fåtaliga och bakslaget kom idag. Efter att jag varit väldigt aktiv igår tog energin helt slut och jag har halvsovit mig igenom hela söndagen. Stackars Mats fick umgås med en slö amöba istället för vanliga glada jag. Men efter en powernap innan jobbet lyckades jag skramla ihop lite ork så nu är jag back on the road again. Imorgon blir sista dagen (i mitt liv känns det som) jag träffar Mats innan Frankrike tar mig med storm. Resfeber? Ja, ja, ja. Tankar som: "Men vaaarför ska jag åka? Det blir ju läskigt, jobbigt, svårt!" Precis rätt att åka, alltså. Jag behöver den där pushen så väl. Åh, Aix verkar vara en sån fin stad. Kulturell.

Tanken med det här inlägget var i alla fall min och Mats frukost idag. Vi vaknade av att pappa ringde och jag hade verkligen inte sovit färdigt. Så vi snoozade typ länge men jag blev aldrig pigg och Mats var redan pigg så det var ju bara en för illa start. Där låg vi, hungriga efter gårdagkvällens festande och sugna på något extremt gott. Vi drog på oss våra mössor och vantar och vandrade över bergen, seglade över haven och såg landskapet från ovan i vår luftballong. Sedan landade vi på Himmelska Fridens Torg, Holmsund, och äntrade Konsum. Väl där inne landade följande ingredienser i vår gröna plastkorg:

- Tortillabröd (vi köpte sex st, då får man två var, perfekt)
- En burk salsa hot. Tacosås funkar ju också.
- Rostbiff (så mycket som man känner för att äta)
- En liten röd paprika
- Färdigriven ost på påse

Sedan gick vi hem och pressade i två vitlöksklyftor i salsan och bredde ut det längsmed mitten på 4 tortillas. Skar rostbiffen och paprikan i bitar och spredde ut. Jag lade några oliver på en av mina. Därefter ost på det hela, vek ihop bröden och in i ugnen i 10 minuter eller så på runt 150-200 grader. Det var gott vill jag lova!

Ankomst nervositet

Snön har virvlat ner från himlen och busat runt i luften hela natten. Ozonlagret har en ton av rosa, det lyser upp januarimörkret. Om exakt två veckor ligger jag och slumrar i en kupé på väg mot Nyköping, för att sedan ta mig vidare mot sydligare delar av Europa. En sak som bekymrar mig är att jag troligtvis inte kommer att hinna läsa ut White teeth innan jag åker. Den är omlånad några gånger nu och är det verkligen värt att köpa en bok för att läsa klart hälften? Värt att släpa på en halvläst bok när man har en massa andra saker som också vill trängas i väskan? Jag är så inne i historien nu att det skulle kännas helt fel att avbryta för att ta upp den igen om några månader.

Jag har börjat packa mentalt. Hårtork, vårjacka, Ipren. Franskt lexikon? (Den är ju skittung!) Börjat rensa lite hemma för att allt inte ska damma igen tills jag är tillbaka. Jag ser fram emot att byta miljö. Det är slitsamt att vara jobbnarkoman, och tär det inte på krafterna så åtminstone på intresset. Omväxling förnöjer och jag känner redan nu hur förnöjd jag kommer att bli. Det finns ett gäng läskiga punkter, typ hur kommer språket att fungera, hur kommer mitt boende att bli och hur kommer människorna jag möter att vara. Men det är precis de punkterna jag behöver. Lite wild action där min modighet sätts på prov och mitt självförtroende vässas till det vassaste. Jag hoppas ni är på brevväxling. Sarah, du har inget val. Vore inte fy skam att låta Aix - Berlin utbyta några rader i månaden.

Mario Marodör

Suck och suck. Mario är söt, men han är min värsta fiende ändå. Jag är verkligen ingen TV-spelare och det är så frustrerande att dö hela tiden. Suck. Förutom Mario så har min sista vistelse i Sollefteå bjudit på nyårsmiddag (IKK:are kör egna regler), badkar och Morden i Midsomer. Vi har även sett senaste Arkiv X-filmen och herregud nej, den är alldeles för läskig för mig. Midsomer är på perfekt nivå, lite blod, smått lömska mördare och fokus på relationer.

På tal om läskigt så är det läskigt hur det gångna året har utformat sig. Tänk för exakt ett år sedan! Då hade jag varit hemma från London i nästan en månad. Fortfarande arbetslös gick jag hemma och längtade tillbaka till mitt hjärtas stad. Men tänk nu! Trots hemmavarande är livet rätt gött faktiskt. Antar att det beror mycket på relationsdramat jag deltagit i. Hade känts aningen mer motigt att slava med mopparna och blöjorna annars. Jag tror att det här kommer att bli ett ännu bättre år än det förra. Jag har fler saker att se fram emot och det liksom ligger i luften att äventyren kommer att vara minnesvärda. Je trouve c'est trés bien.

Årets nit

NEEEEJJJ! Jag insåg just till min fasa att jag kommer att missa fettisdagen i år igen! Jäklar. Jag ska banne mig unna mig en bagerisemla innan jag lämnar landet.

Pinnbröd

"Ja, tänk, Edit, så här var det förr innan folk hade ugnar! Då grillade man allt bröd på pinnar. Pinnlimpa, pinnbullar, pinnmuffins. Allt."
"Men Hanna...!"

Häromdagen grillade jag, Edit och pappa pinnbröd i vedspisen i köket. Edit skulle guida oss genom processen, för hon hade lärt sig det på hemkunskapen. För andra gången. (Första med vatten och balsamvinäger, andra med mjölk.) Vad förväntar man sig för Sverige om tjugo år när barnen ständigt lär sig göra pinnbröd? Framtidens barn kommer att vara beroende av färdiglagad Findus redan vid födseln. Edit går i femman och har hemkunskap varannan vecka. Hennes hem-kunskaper är tio gånger bättre än skolans. Hon har fått lära sig att plocka svamp, och det måste jag ju hålla med om är bra grejer. Gången efter lärde de sig att steka svampen. Varför gjorde de inte svampbuffé? Omelett och stuvning och annat enkelt. Dela in barnen grupper, låt varje grupp göra en sak och sen redovisa för de andra hur de gick till väga. Alla får smaka allt!

En gång gjorde de fruktsallad. Med apelsin, äpple, blomkål och salladsblad. Och balsamvinäger. Annat de lärt sig är att koka vatten och göra varma koppen-soppa i stormkök. Nej, de har inte bakat varken pepparkakor eller sockerkaka - det finns inte tillräckligt med ugnar. Men då är ju pinnbröd en bra lösning. Vi hade i alla fall en gemytlig stund där vid elden, och pinnbröd är verkligen smaskens.

Pinnbröd för tre
- 2½ dl vetemjöl
- 25 g margarin
- Typ 1½ dl mjölk, minns inte riktigt. Kan bytas ut mot vatten.
- 1 tsk bakpulver
- Lite salt
- Ev. balsamvinäger
- Eld
- Grillpinnar

Blanda allt till en deg. Knåda järnet. Rulla i avlånga, smala längder. Inte för tjocka, då gräddas de inte i mitten, så typ som din pappas fingrar. Rulla upp på pinnar (!) och lägg på glöden. De är färdiga när de är gyllenbruna. Dra av hela brödet med en hand, men akta så du inte bränner dig! Smöra på smör och njut av stunden. Sen borde man ju kunna avancera, t.ex. göra en sötare variant med vaniljsocker, russin, annan frukt/bär, frön, nötter, kakao?


Träffsäkert

"Om ni hittar kärleken, släpp den då fan inte."
-
Dennis Lyxzén

Jag sparade den på min mobil i månader. Sen byttes mobilen ut och påminnelsen försvann men budskapet bestod. Jag kommer mig för att tänka på det ibland. Så simpelt, så rakt , som en popig revolution. I may let leave, but I won't let go.

Sött soundtrack

Tänk om vi kunde fylla våra dagar med personliga soundtracks. Kanske det man har iPods till? Mitt liv är lite sött, småroligt och rätt romantiskt just nu. Passar fint med ljusa flicketoner, pianoplink och cello. Cello är bland det vackraste som finns. Om jag fick vara ett instrument skulle jag vara en cello. Lagom stor, vacker till både form och ton. Och mångsidig, vilken viktig egenskap! Jag längtar tills jag äntligen köper min dator och lyckas ladda ner nytt okänt guld som inte finns i svenska skivbutiker. DÄR FÅR NI, SKIVBOLAGSDIREKTÖRER! För att ni är SÄMST. Nedladdning måste vara den mest effektiva spridningen, och den tackar de nej till. Åh, jag saknar verkligen att få nya musikaliska influenser. Var så länge sen jag sist köpte en skiva. Dags att browsa dragspel i Frankrike.

I am strong and I am able


Namnsdag, någon?

Idag har jag namnsdag, har fått totalt tre grattis. Kanske dags att avskaffa namnsdagsgrejen? Byta ut dagens två namn i almenackan till viktiga svenska historiska händelser. Vad hände den 5 januari 1845? Eller onödiga faktan relaterat till siffran på dagens datum. Jag förstår det roliga och mysiga i namnsdagsfirande. Tanterna älskar det. Undrar hur många grattis-på-namnsdagen-hälsningar P4 Västerbotten tar emot per dag? Men snart börjar pensionen lida mot sitt slut och jag frågar mig vilka som kommer att bära fanan vidare? Min mor kommer aldrig att minnas varken min eller sin egen namnsdag. Pappa är lite bättre, men säkert också ensam sådan 40-plusare i detta avlånga land. Jag ser en mörk framtid för namnsdagsfirande och tycker att det är på tiden att fundera ut en ny finurlighet som kan roa oss när de pensionstanterna inte längre ringer in sin hälsningar.

Computer says "No"

Nyårslöfte 2009: Följa mina drömmar

Konsten att bli dumförklarad är att köpa sig en användbar laptop. Det finns en uppsjö av modeller och varianter och det är ju bra, så att var och en av oss konsumenter kan hitta den produkt vi önskar. Men lite dumförklarad blir man av sin okunskap. Måste man vara Einstein 2000 för att lyckas? Trots tre gymnasieår med datanördar kan jag väldigt lite inom IT-branschen. Jag vill simpelt och enkelt ha en dator för att skriva på, lyssna på musik och fippla med mina foton. Den ska helst inte kosta jättemånga tusenlappar och helst inte matcha superdupervikterna på gymmet. Jag lider med dem som lider av velighetens plågor. Till och med jag tycker att det är svårt att bestämma mig för en vara i denna kategori. Tänk då hur de har det, de som inte ens kan välja mellan sina två favvisglassar sådär lagom i julitider. Eller de som inte kan bestämma om man ska ses över en fika klockan sju eller klockan åtta. "Nee, men bestäm du..." De måste ju ha toksvårt att köpa en dator. Okej, det här är en vädjan. Alla tips intages vänligt men besämt - vilken dator ska bli min?

RSS 2.0