olban

Jag och Åsa har tuffat kors och tvärs i både lodrät och vågrät riktning över det lilla Great Britain. Avstånden är stenkast i jämförelse med Sveriges mil och timmar i bil. Tågets rytm sitter än kvar i kroppen och om jag blundar ser jag landskapet sakta glida förbi med sina gårdar och ljunghedar. Vi har blivit professorer på picknick och hållit hårt om våra plastgafflar och kikärter. Vilka finurligheter två påhittiga hjärnor kan koka ihop! Bäst trivdes vi i Portree, där människorna var vänligast och naturen vackrast. Vi kände en enorm längtan tillbaka dit  när vi steg av tåget i Edinburgh och trängdes med turisterna i små butiker med för dyra plastsouvernirer. Stadens gotiska byggnader skänkte en betyngande grymhet och vore det inte för exploationen så hade vi nog uppskattat arkitekturen på ett mindre hotfullt sätt. Hostelet där var däremot en höjdare, ett slott mestadels drivet av australiensare. Rustningar prydde hörnen och sköldar beklädde väggarna.

London bjöd på shopping och näst intill tärande återseenden. Anna är gästvänligheten själv och Marc bjöd på middag och Tim bjöd på humor och Celine bjöd på lunch. Tänk att saknad kan vara så slitsamt. Därför borde Lotta komma hem (älskling, jag har köpt tre nya soundtracks! : D) och Mats borde inte åka tillbaka till Sollefteå.

Topp tre Skottland:
 1) Puffin Express - "A guided tour for people who hates guided tours" Det var vi och ett dussin australienska pensionärer. Vi hade turen att se en puffin!
 2) Hot Chocolate Royale - Kanongod och lika snygg!
 3) Gaeliska skyltar - Jag kunde aldrig sluta fota dem

Efter två timmars vandring i ödemarken:
- Åh, äntligen! Jag tror jag ser ett hus!
- Är du säker på att det inte är en synvilla?

      
Edinburgh           The Highland Coo    Engelsk/Gaelisk skylt

Scotland's grrreat! Seriously, we love it here! Ar pa en o kallad Isle of Skye nu och 40% av befolkningen pratar gaeliska. Tuffelitufft! Daremot har vi annu inte traffat nagra sana, utan mest bara hort skottsk dialekt i alla dess former. Naturen ar slaende och vi vill inte hem. Igar vandrade vi i tre timmar bland berg, lummig skog och en massa far. Vinden ven i haret och luften var sa latt att andas. Vi vill inte hem!

Hej kära läsare. Ni är en liten, men trogen skara. Jag är stolt över er.

Nu sitter jag på Arlanda och spanar in folk med väskvagnar och vilsna blickar. Jag funderar lite på vars i världen deras slutstation är. Kanske de ska åt samma håll som mig? Knappast troligt, mitt plan går om hundra dagar känns det som. Man blir i alla fall väldigt ressugen av att befinna sig här. Jag får tusen nya drömmar på lager och vill åka dit, dit och dit. Tyvärr Mari, jag kommer aldrig sluta tänka på vars jag ska nånstans. Så går det när man har nomadiskt blod i kroppen. ;) Undrar om jag någonsin kommer att slå mig ner för gott? Inte i tanken i alla fall. Hoppas att min lover är lika flexibel och successiv som han påstår.

Okej, chicks, se till att hålla i Lotta om hon försöker flyga till Göteborg innan jag kommer hem.
See you in a while - crocodile!

Sarah tog sig i kragen och skrev ett långt mail till mig. Nu brevväxlar vi flitigt igen, like in the good old days. Jag tror att jag alltid ska bo långt ifrån henne för våra brev är bäst av alla och de är som ett litet körsbär i vardagslivet. Vi berättar saker som vi annars inte pratar så mycket om och man får en inblick i den andras liv på ett nytt sätt samtidigt som ens egen tillvaro reflekteras i form av den skriftliga responsen.

En som jag däremot ska bo på samma ort som är Maria, min personliga frisör. Tittade in på hennes salong idag, jag tycker för övrigt att det är skitmysigt att bara poppa in där helt spontant. Det sätter en gullig prägel på Umeå när ens vänner börjar jobba omkring i stan och man kan stöta ihop med dem lite nu och då på arbetet. Mitt ärende hade inte alls med frisyrer att göra men givetvis började vi prata hår och hon tyckte att det var dags för en klippning av mina toppar. Tanken slog mig när jag vandrade hem från bussen att vem ska frisera mig om jag och Maria bor på skilda platser? Nej, det går inte. Struligt blir det när hon bestämmer sig för att gå i pension. Kanske kan hon hobbyklippa mig då? Eller så är jag mindre kräsen och kan låta mig klippas av en vemsomhelst som tror att mitt självfall går att kontrollera.

Vem ska jag då bo med? Inte blir det Ylva, för även om vi nog skulle funka finemang under samma tak har vi några faktorer som ställer till det. Balder är numero uno. Skulle jag uppskatta hans päls på vår soffa? Nej. Dessutom skulle Ylva panikringa mig med en halvtimmes varsel och be mig gå ut och rasta hunden. En annan anledning till att inte dela lägenhet är att Ylva är på tok för generös så hon skulle betala även min del av hyran de månader hon har det lite extra borgerligt i plånboken. Heckyes att hon är släkt med Robin Hood! Båda gillar för övrigt att vara i skogen och båda klär i grönt.

Lotta är nog en finfin kandidat som min flatmate, men vad finns för mig att göra i Göteborg? Kom inte med argumentet att Götet är "lilla London", jag vill inte ens jämföra de två städerna! Ohwell, håller mig väl till häftiga Holmsund så länge så får vi helt enkelt se varthän det bär.