olban

En halv vecka på Mariehem. Någon har kräkts i hissen och på våning fem, det luktar i hela trappuppgången. Man skulle kunna tro att förödaren var jag, då jag legat magsjuk i helgen. Men jag håller mig innanför toalettens kaklade väggar. Denna söndagkväll plingade en av Sveriges tre mest hatade yrken på vår dörr. Kanske skulle ha varit bättre om det var pyamasklädde och bleke jag som öppnat istället för Mats. "Jaha, hejsan, eh, kom inte nära, bacillerna frodas på den här våningen, he he...!"

- Telefonförsäljare
- TV-licensmänniska
- Jehovas vittne

Gissa vilken? Jag och Mats har spytt galla över att man måste pejja för TV-innehav. Känns motbjudande att lägga ut två papp på något man nästan aktivt tar avstånd från. Förlåt, men vad är mer hjärnbedövande än dagens TV? Okej, tänker ni, hur kan hon veta det om hon så bestämt aldrig kikar på dumburken? Trust me, jag har säkra källor, och visst händer det att makapären står på under vissa Eriksdalsnätter. Det här med obligatorisk TV-licens gör mig ju inte dirket mer välvilligt inställd till saken i fråga.

Det tar sig, det gör det. Det tar sig.


Ja, min sambo har köpt blommor till mig utan vidare.