olban

Det är måndag eftermiddag och ännu återstår några timmar av min långweekend här i Stockholm. Jag och Lotta har skavfotat på hennes gigantiska luftmadrass under ett och samma täcke, druckit te respektive kaffe till frukost och vandrat stan tills fötterna ömmat. Mari har också hängt med på våra äventyr, elephant shopping i city och fransk mode-bio. De var den hjälp jag behövde i sökandet av den perfekta vinterjackan, och givetvis hittade vi den. Prislappen sitter kvar än, det känns lite ångestladdat att klippa bort den.

Självklart har vi diskuterat nutida och framtida studier. Några dagar kvar tills sista ansökningsdagen för vårens kurser. Jag har inte helt bestämt mig för vad som hamnar som förstahandsval. Kanske konditor? Igår var jag och Lotta på chokladfestivalen på Nordiska Museet. OHMAGAAD, så nära himmelriket var det längesen jag var. Vi har provsmakat världens alla märken och varianter. Till och med 100%-ig choklad! Väldans bitter, sträv och spännande. Smälte ändock i munnen, men någon verklig plaisir var det väl inte.

Känns bra att Stockholm övertagit Göteborgs titel som the Place To Be, det är så mycket närmare. Men det känns dåligt att alla mina vänner ska hoppa på den flugan och bosätta sig här. Suck. De försöker ideligen få ner mig, jajajaja. Tre baskerbrudar på bravader och baler känns hemskt roligt, men jag tror inte att en lya i pygméstorlek är något för lilla mig. Dessutom är Stockholm alldeles för stort och stressigt för mig. I need peace and quite.