olban

Vilken dag! Tillsammans med Delphine, Claire och Laure har jag bestigit berget Sainte Victoire. Det är en av höjdpunkterna i Aix-regionen, knappt en halvtimmes bilfärd från centrum. Berget är bl.a. känt för att den berömde Aix-konstnären Paul Cezanne, föregångare till kubismen och Picassos förebild, hade Sainte Victoire som sitt favoritmotiv. Kanske tack vare berget som Picasso blev så fascinerad av Cezanne och ansåg honom vara sin ende mästare?

Turen började vid den stora dammen som sedan blev mindre och mindre bakom oss. Leden består av vassa stenar och jag saknade mina vandrarkängor. Solen gassade ovanför oss och lutningen blev allt brantare. Vi var tidigt ute och det var inte så mycket folk ute på leden denna söndagsförmiddag. De flesta vandrarna kommer framåt eftermiddagen.

Första gången jag träffade Claire och Laure, Delphines klasskompisar. De är precis lika trevliga som hon och vi har haft en rolig dag tillsammans. Går riktigt bra med franskan nu. Oftast flyter det på, rätt var det är stöter jag på ord jag inte kan men det löser sig ganska snabbt. Jag älskar verkligen att vara här, saknar inte Sverige eller svenskan en sekund! Med så här nära till vandringsturer tror jag att jag stannar forever. St Victoire är alldeles lagom för en dagstur. Hela tiden skymtar man toppen längre fram och det är kul att se att man kommer närmare och närmare sitt mål.
     

Innan toppen når man en liten gammal kyrka. Fotomöjligheterna är oändliga, bilderna ni ser här är bara en smula av hela kakan. Efter poser och dokumentationer stegade vi vidare den sista biten till toppen, som pryds av ett enormt kors. Vi tog ytterligare bilder och gick sedan ner en bit för att leta rätt på den perfekta picknickplatsen. Man blir verkligen hungrig av att gå! Jag hade med mig chokladbollar som gjorde succé även hos dessa fransyskor.

Efter lunch började färden neråt mot dammen igen. Vi valde att gå ner på andra sidan av berget. Det började brant och halkigt men planades sedan ut när träden blev tätare. Skönt att skuggas av dem i solskenet. Jag har sannerligen fått färg idag så det räcker och blir över! Vi passerade Cezannes favoritplacering, där han suttit med pensel och canvas och målat av detta spetsiga berg på över 1000 meters höjd. I närheten finns även det slott som Picasso köpte på 50-talet och bodde i under hans tid i Aix och där han också är begraven.
     

Leden som följer är en vanlig grusväg, inga trubbel alls att ta sig fram. Mot slutet av turen gick vi nedanför bergslängan som ser ut som onaturliga stenar hopklistrade tillsammans. Jag börjar förstå var kubismen kommer ifrån. Hela landskapet är målarvänligt; små bergsbyar, vattendrag och växtlighet och solen som lyser upp motiven. Väl framme vid dammen igen tog vi en liten energipåfyllning innan vi satte oss i bilen och fötterna äntligen fick vila. En härlig dag i friska luften, jag kommer att sova gott.