olban

Det finns två grejer i Aix som jag avskyr och som det dessutom, stort tyvärr, finns ett enormt överskott av. Det första är hundbajs. Utkletat, itrampat, nylagt, pyttelitet, löst, spårigt. Alla varianter av skit. Det är som ett TV-spel att promenera här, man får zickzacka sig fram med försiktighet. Jag kommer att få nackproblem av att måsta stirra ner i backen hela tiden. Ja, Lotta, du har rätt angående bajspåsar. Jag köper alla dina argument och håller tyst.

Problem nummer två är l'amour. Aix, ja hela Frankrike, är fyllt av par. Varje gång jag möter två lovers hand i hand skär det till och jag saknar min Mats lite extra. Även fast de är tillsammans och jättekära och lyckliga kan de väl dölja det? Nehej, det ska pussas och kramas och titta varandra länge och djupt i ögonen. Jag tror att Hollywood-kärleken är baserad på franskt beteende, för människorna här visar klart och tydligt vad de känner. Det stör mig. Ålder spelar heller ingen roll. Från fjortis till gammgamling. Tacka vet jag Sverige där folk över 25 tycker det är löjligt och oanständigt att hålla om varandra på offentliga platser. Men på fredag kommer Mats - I can't wait! - och då jäklar ska slicka ansiktet av honom och hämnas på alla kärleksduvor här i Aix! Fan ta er!