olban

Jag och min bästa vän har haft lite av ett bloggkrig. Eller kanske mer av en debatt. Fram och tillbaka slungar vi argument inom ekonomins trassliga värld. Inte är det lätt att hålla reda på sina pengar, varken som fattig eller rik. Själv har jag drabbats av London-syndromet IGEN. Trodde att jag lärt mig, men nej. Jag har nånting av en shoppingsjuka som uppkom under mitt engelska år 2007. En affär har magnetisk verkan på mig och ofta kommer jag ut med en påse i handen. Lycklig? Ja, men nånting! Å andra sidan har jag märkt att det är lika tillfredsställande att handla med ögonen. När jag går tomhänt ut från affären känner jag mig lika nöjd och glad. Å ytterligare andra sidan behöver man handla ibland. Är fruktansvärt less på mina örhängen och sommargarderoben är näst intill obefintlig. Jag behöver förbättras. Sen är det inte kul att leva på tomatsås och pasta, jag vill äta varierad mat! Och inte for jag väl till Frankrike för att snåla och leva i tristess? Nej, nej och nej. Men jag försöker ha för vana att tänka både en och två gånger innan jag köper det jag ska. You go, girl! hade Kishti sagt.

Hänvisning till debatten: http://csj.blogg.se/