olban

Oi! Oi! Två svenska dagar kvar nu! Mitt vardagsrum är överbelamrat med packning. Det är konstigt att man ständigt känner att man aldrig har något att ta på sig, mina klädhögar tornar upp sig ordentligt och slår liksom hål på den där känslan. Av alla dessa plagg, hur kan jag känna mig naken? Och hur tusan ska jag lyckas klämma ihop dem i min sprillans nya kompis, fröken Haglöfs 55 liter? Jag börjar också bli lite orolig över hur det ska gå med språket. Har investerat i ett litet rosa ficklexikon, men vem vill prata med en som står med näsan djupt begraven i en ordbok och krystar fram felböjda verb? Jag känner att det kan ge mig färre än fler vänner. Boendet är ju också en gåta. Å andra sidan är det ju så här jag vill ha det, lite wild style. Jag behöver kastas ut i intet och försöka hitta tillbaka till jorden igen, på egen hand. Om det händer massa galna grejer blir det ju en spännande blogg av det här. Typ "Idag flyttade jag in i en trea med två datanördar från Tyskland. De kan varken franska eller engelska och har ingen TV, men två datorer vardera. De äter kex till frukost och lever tillsammans som ett par, fast de säger att de bara är vänner. Den ena studerar filosofi och den andra matte men båda vill bli forskare inom IT, jag har inte riktigt greppat inriktningen än. De har byggt ett akvarium  i vardagsrummet där det bor grodor i alla storlekar. De verkar trevliga. Tyskarna alltså, inte grodorna." We'll see, we'll see.