olban

Samma kväll som jag kom hem från Berlin fick jag träffa de omtalade svenskarna i Aix. De jag bor hos och deras vänner har många gånger pratat om att det kryllar av oss blondablåögda här i trakterna. Hemma hos Etienne bor en av dem, Emilia, och just denna kväll hade hon bjudit över sina kamrater för att laga tacos. Jag och Johannes kom dit efter middagen och jag introducerades till ett gäng trevliga, glada skandinaver. De pluggar franska här, men det tillhör svenskt universitet. Dagen efter denna afton skulle de besöka Avignon och frågade om jag hade lust att hänga på. Bien sûr! Vädret var vackert och värmen välkomnande. Vi promenerade runt på de små och stora gatorna. Stämningen var lugn och staden kändes renare än Aix, husen var inte lika slitna som här. Men Aix är nog min favorit i alla fall.

Vi lunchade på en av uteserveringarna och åt crêpes i parken uppe på palatset, första gången jag mumsar i mig denna franska delikatess. Det kändes som att halva staden utgjordes av det enorma palats som påven bodde i på 1300-talet. Det var pampigt och liknade nästan en borg. Vi gick nedanför, utanför och ovanpå detta jättelika bygge. De många, långa trapporna ledde oss upp till en mysig park och en tjusig utsikt över staden och närområdet. De andra gick in i palatset medan jag och Nicki valde att strosa runt i staden istället, snålade lite på grund av inträdet.