olban

Marseille är Frankrikes 3:e eller 4:e största stad, det är ingen som riktigt har koll på läget. 30 minuter från Aix en Provence gör att studenter, turister och vanliga dödliga vallfärdar dit med de blågula bussarna och kommer hem med lyster i blicken och pratar glatt om vilken fantastisk stad det är. Min premiärtur dit var i lördags. En halvregnig dag och utan att vara påläst hade jag inte riktigt kläm på vilka kvarter som är värda sitt besök. Jag hamnade lite vilse och gick miste om den gamla delen som jag planerat att besöka innan mörkret föll. Bussen tog mig hem och jag var inte så förundrad som ovan nämnda besökare. Men jag tänkte ge det ytterligare en chans, och hängde därför på David&Elisabeth när de skulle på dagsutflykt till Marseille. Igår tog jag dem till morgonmarknaden i Aix, de blev förtjusta och vi kollade därför upp om Marseille kunde erbjuda liknande. Så vårt första projekt idag efter att vi klivit av bussen var att ta metron till andra sidan stan, ta en snabb vandring genom stånden som bara kunde erbjuda BH:ar för 1€, fula smycken och lite grönsaker. Vi blev aningen besvikna. Regnet började ösa ner, bokstavligen. Vi vadade fram genom vattenpölarna för att ta oss till havet. Regnet upphörde ganska strax efter att vi börjat gå, thank god. Väl framme vid stranden köpte vi världens minsta kebab till vanligt pris. Tänk er ett stort tortillabröd som man fyller som om man har ett litet tortillabröd. Vi bänkade oss på betonganordningen vid havet medan bilarna brummade förbi några hundar meter bort. Vattnet var ganska kallt, men salt som bara den! Utsikten var härlig; dimmiga berg till vänster, blått hav rakt fram och bergsbebyggda Marseille till vänster. Naturälskaren Elisabeth hade kunnat stanna hela dagen, vi fick nästan dra henne i dreadsen får att kunna fortsätta med vårt äventyr.

Vi promenerade längsmed Marseilles "Champs Elysee" - en bilväg med några träd. Vek av åt vänster till en på kartan utmärkt shoppinggata, med en enstaka dyr modebutik här och var. Yeah. Vi möttes av regn igen, planerade om vår promenad och tog metron till den gamla delen av staden, den som jag aldrig hann med i lördags. Där är det faktiskt fint. Vi promenerade längsmed segelbåtarna i hamnen och beskådade Notre Dame på toppen av berget långt till vänster och fasaderna i gamla stan alldeles intill till höger. Längre fram nådde vi havets början och blickade ut på vågorna. Än en gång var det Elisabeth som var mest fascinerad. Hon är toppenhärlig, trots att regnet duschade oss gick hon fram lika leende och ville att jag skulle lära henne hur man säger "Jag tycker om regn" på svenska. Hon har ett stort intresse för Skandinavien och jag har presenterat både fraser, författare och musik.

Det som folk hyllar mest med Marseille är närheten till havet. Det är läckert att det är gångavstånd till detta medelhavsblåa vatten, men samtidigt äcklas man av naturförnedringen när man ser plastpåsarna och colaburkarna som guppar längs strandkanten. Fy! Havet inbjuder oss till sitt lugn och man börjar nästan fantisera om undervattensvärldar, men bilarnas tut och människornas kaffekoppsklink i bakgrunden förskingrar tankarna. Vill man se havet; åk inte till Marseille. Finaste delen är gamla stan, det liknar Aix men är mer dött. Just vid havet står den ståtliga randiga katedralen. Ja, randig! Med sina gråaktiga svartvita ränder påminner den starkt om gammeldagsa fängelsekläder. Det finns ett fåtal affärer på de trånga gatorna, och flera lokaler som är stängda. Så är det överallt i Marseille. I lördags trodde jag att det berodde på att det var helg, men tydligen finns det många nerlagda verksamheter. Det ger en sovande stämning. Som en söndag, eller en stad folk flyttar ifrån. Annars är arkitekturen varken fin eller häpnadsväckande. Det liknar många kvarter i Stockholms stela delar, eller Malmö. Även om utseendet inte är det mest fantastiska kan man ju gilla en stad av andra skäl; de gemytliga restaurangerna, människornas vänlighet, stämningen på gatorna eller de lummiga parkerna. Ingenting av detta finns i denna hamnstad så jag förstår verkligen inte hysterin kring Marseille. Både David och Elisabeth delar min uppfattning, det rör sig inte om att jag surar bara för att det är taskigt väder varje gång jag är där. Marseille platsar inte ens min femtopp!