olban

Här i Frankrike samlas man runt middagsbordet som muslimerna runt Mekka. Var och en har med sig ett bidrag till middagen; sallad, mat, dryck, snack, efterrätt. Ingen kommer tomhänt. Man bänkas, låter måltiden och samtalen ta sin tid. Man äter från varandras tallrikar, byter platser och dricker rosévin och apelsinjuice från samma glas. Alla hjälps åt att duka fram och duka bort och se till att alla får påfyllning av mat och dryck. Alla delar på allt, min vinare går åt till alla och av bordsgrannens paj får alla varsin bit. Det är inte som i borgarsverige där var och en dricker ur egen flaska och där de ekonomiska utläggen ska vara millimeterrättvisa.

Kvällen blir bara mysigare och roligare allteftersom. En del blir lite lulliga, men ingen snubblar och spiller rödvin på mattan eller spyr i papperskorgen. Alkoholen är en måltidsdryck och inte en drog. Målet med kvällen är socialisering och inte minnesluckor. Det här är varför, Mats, som jag föredrar utlandet före Svea. Jag är inget större fan av alkohol, föredrar te före Smirnoff Ice. Föredrar att gå på teater istället för att tappa bort mina vänner på dansgolvet. Många fransmän jag träffat här påpekar att svenskar dricker som om det vore den sista kvällen i deras liv. Jag skäms lite varje gång jag försöker försvara mitt hemland och förklara att i och med Systemets priser är alkohol lite av en diamant som alla vill åt. Jag förstår fransmännens oförstående ansiktsuttryck. Även de kan festa och bli fulla, men inte i samma utsträckning som i Sverige. För mig känns den franska kulturen mycket mer tilltalande - jag tror jag stannar i ostens land. Men nej, Mats min vän, du kan vara lugn, jag kommer hem. Resan är bokad och betald och nånting att se fram emot! Längtar redan nu! Att inte träffa Lotta på ett halvår är som att inte få äta choklad på lika länge. Stannar därför några dagar i Göteborg innan jag tar tåget upp till Umeå. Den här gången vet hon om att jag kommer, en liten bagatell som utgör stor skillnad från mitt förra besök. Göteborg gör att hemresan innebär nånting positivt, jag skjuter på sorgen att lämna friheten och istället möta jobbångesten (och utekvällarna!). Mats har hunnit hem från Sollefteå och kan stå där kl 06:37 på perrongen och ta emot mig. Det är nästan så att jag vill åka hem redan nu!