olban

Fredag den 13:e idag. Jag har en gång hört att börjar man denna otursbelagda dag med positiv inställning så håller turen i sig hela dagen. Precis som alla andra dagar vaknade jag med ett leende och det måste ha gjort susen, för jag har haft en kanondag. Började med att pyssla ihop ett paket till Herman, som fyller år imorgon. Han är en blivande katolsk präst från Afrika, vän till couchsurfargänget. Otroligt glad människa, bjuder på sig själv till 110%. Sedan chokladbollarna vi gjorde i Valbonne blev en hit tänkte jag att det kunde bli en söt present. Dekorerade ett kakpaket och vips och voops har vi en gåva till födelsedagsbarnet!

Därefter åt jag en snabb lunch och begav mig ut i solen. Vädret idag har varit sommar rakt av. Luften är fylld av värme, till och med i skuggan. Jag promenerade bland för mig okända gator i Aix, köpte en flaska juice och parkerade på en parkbänk med ett brev till Anna i knät. På tal om brev så är jag bittert besviken. Ni är sämst, ALLIHOPA. Jag har varit här i en och en halv månad, men det skiter ni i. Skämmes ta mig fan! Tänk att man ska behöva citera en föråldrad Robinson-deltagare. Jag hoppas det ger effekt.

Lite senare på dagen mötte jag upp med Delphine och Maud, två fransyskor jag kontaktat via Couchsurfing. Direkt de smög fram till mig och försiktigt frågade om jag var 'Anna kände jag ett klick av kombination. De var precis så härliga som jag hade hoppats på. Vi drack milkshake på en av uteserveringarna vid universitetet och pratade fort om olika samtalsämnen. Ska försöka mötas upp för koreansk bio till veckan. Åh, de var så trevliga! Är så lättad att jag hittat några jag trivs riktigt bra med.

Efter träffen med dem gick jag till biblioteket för att gå på ett möte med AVF, en fransk organisation som finns till för de som är nyinflyttade/utlänningar/studenter. Det fyllde tyvärr inte upp mina förväntningar. Jag har inga som helst problem med de som klassas som töntiga. Jag har dansat i ett miljonärshus i Kensington med vuxna i alla åldrar i stickade koftor och höga byxmidjor. De hade fula glasögon, drack bloody marys och drog brittiska skämt. Vilken minnesvärd kväll det var! Avslutade den, mitt i natten, med ett körsbär på toppen av bakelsen; köade bara en halvtimme för att sedan få den absolut sista Harry Potter i min famn. Nog om engelska skrönor; tillbaka till nördgänget. Faktum var att de var lite eljest, och det har jag ingenting emot. Folk får se ut som de vill och gilla att titta på fåglar eller samla på fantasyfigurer. Men de här människorna saknade tyvärr egenskaper som timing och avläsning av andras reaktioner och sånt kan störa mig en smula. Mannen som är högsta hönset berättade för mig om AVF jag vet inte hur länge. Han redogjorde för antal medlemmar i undergrupper, årtal hit och dit, ungefär varenda aktivitet som hittills varit på programmet i år och diverse annat som bara folk med extremt tålamod och invecklat intresse orkar lyssna på. Jag försökte se trevlig ut medan han pratade på. Det visade sig att det kostar 20€ att vara med och fair enough, det kan jag förstå. Men för mig, som kommer att stanna maj ut och med största sannolikhet inte delta på varenda utflykt och aktivitet, kändes det aningen dyrt. Jag kan bestiga berg och gå på teater på egen hand. Hade jag stannat längre hade jag gladeligen betalat, för jag tycker att det är en bra grej att stötta. Hade jag blivit mer positivt överraskad av deltagarna hade jag nog också övervägt ett annat beslut. Men de saknade charm. Jag såg ingenting.

Därefter vandrade jag fortfortfort hemåt. Kvällen började lida mot sent och det var nattsvart ute. Men jag gick inte hem med raska steg för att skydda mig från onda aningar bakom gränder och vrår, utan för att jag var desperat kissnödig. Tanken slog mig att det händer då och då; jag ilar hem, men aldrig av rädsla eller försiktighet, utan en påtryckande blåsa. Ohwell. Väl hemma hamnade jag här efter en svampomelett. Min far är i mästerklass efter att han spenderat sina år i Härnösand för att förebereda sig för livet ute till havs. Tack vare att han och hans polare hade diverse omelettävlingar utvecklade han även där en färdighet. Sjöman blev han också, det var ju tur att grundtanken rodde i hamn den med. Jag måste säga att jag nästan är i klass med honom vad gäller omeletter. Sen kan jag meddela att jag äter annan mat också, undrar om detsamma gällde för pappa?