olban

Hejhej, hemskt mycket hej!

Jag har varit frånvarande ett tag, och jag hoppas innerligt att ni har saknat mig. ? Mitt internet, eller snarare internetet i lägenheten, har totalt svikit mig fram till nu, då jag och Max än en gång trixade med routerkabeln och det faktiskt började fungera. Så jag tänkte sätta mig ner här i lugn och ro och skriva ett inlägg. Det är på tiden. Mycket - och lite - har hänt sen sist. Jag har nu bott i mitt alldeles egna rum i en vecka. Jag trivs superb här, ska lägga upp bilder lite senare. Förra veckan trotsade jag regnet och bredde på förkylningen lite genom att promenera till IKEA. Efter timmar av velande och frenetiskt tänkande kom jag hem med nöjd beslutsamhet och började dekorera mitt boende. Det är sjukt hur mycket man kan skramla ihop för så lite pengar på den affären. I love it! Nu tänker alla att Åhhhh, varför spenderar hon pengar på ett ställe hon ska bo i i tre månader? Därför att, mina vänner, inredning är och förblir en närliggande passion till undertecknad. Jag kan helt enkelt inte leva utan det.

I stort sett har veckans gångna dagar spenderats tämligen lika. Jag promenerar runt i Aix och varje gång jag tycker mig ha sett allt upptäcker jag ett nytt parti gator. Den här staden tar aldrig slut. Jag har även lagt ner mycket tid på matlagning och tycker mig faktiskt ha blivit bättre och bättre. Ännu ingen mästerkock, men jag har i alla fall idéer som hittills inte har misslyckats. Har även tagit mig igenom Jane Austen's "Sense and sensibility". Det är andra gången jag läser den, men under den första kom jag bara till hälften. Det var under Engelska B och jag gjorde muntlig redovisning på en bok jag bara läst hälften av för att jag helt enkelt inte orkat ta mig igenom hela. Fröken Sonja var dock imponerad av min insats och köpte min förfinade osanning om hur fantastisk hela boken var. Det är så lätt att lura folk. Men nu har jag i alla fall gjort rätt för mig. Den är fantastisk, hela boken.

Idag har jag mött upp med min något äldre vän Christèle. Det är inte första gången jag stöter ihop och blir god vän med någon som nästan är min dubbla ålder. De där åren hon har i försprång är ingenting, vi hittar varandra ändå. Kanske blir det bio ikväll, jag hoppas. Suktar efter varje kontakt jag kan få nu, det har verkligen varit en vecka i torka eftersom Max som jag bor med tycks värdera sitt privatliv och att couchsurfarna varit ute på semester. Veckans utmaning är att skapa nya kontakter, jag håller tummarna för succé. Det är ett svårt projekt, onekligen. Men det har fått mig att bli bestämd om höstens mission: jag ska slå in mig hårt i universitetets avdelning för invandrare och utgöra en stark profil för att hjälpa dem som inte hittar till ICA och som knappt kan vårt språk. Nyinflyttad är en grej i sig, nyinflyttad invandrare, så mycket svårare.