olban

Linköping! Vi har varit här i ett dygn och två timmar ganska precis. Storleksmässigt sägs det vara i klass med Umeå, men enligt mig själv känns i alla fall centrum här större än hemma. Vi håller till på Ryd, Linköpings Ålidhem, och de enda levande vi ser är cyklande studenter. Där har vi också en liknelse med Umeå, studenterna är samlade på sitt campus och inte vitt spridda. Studentlivet här kan beskrivas som röj. Röj, röj, röj. Det är kul, alla har fula overaller och man känner sig väldigt välkommen. Så himla kul att träffa Emil, på hans hemmaplan dessutom! Lägenheten är lagom rymlig och fin, och gästvänligheten tar aldrig slut. Sweet.



Stockholm är över nu och det är i och för sig lite trist. Jag gillar den staden, trots allt. Den är finare än jag tyckt tidigare och har faktiskt mer att bjuda på än jag idats bekymra mig om. Besökte nordiska museet igår och det var inte alldeles fel. Möbler, smycken, kläder, detaljer. Allt inom svensk historia radas upp i form av bild, text och föremål. Man blir lätt hemmablind och tänker att svensk kultur är väl ingenting. Men med ögon utifrån är det ju faktiskt någonting särskilt, någonting unikt för bara oss. Vi var först med att sitta i Bruno Mattsons fåtöljer, okej? Jihan tyckte om Sverige och var riktigt nöjd med shoppingen. Mission complete.