Villrådig i Paris

Jag har blivit sugen på att åka till Frankrike. Spendera några månader där, bättra på mina je m'appelle och äta plenty med ost. Paris är inte långt från London heller, några trips ditöver skulle inte sitta illa. Då kan jag äntligen prata franska med Céline. Först hade jag i tankarna att plugga franska, men eftersom det kostar sin summa kanske det är smartare att bara glassa runt som världens lady of leisure eller försöka skaffa sig ett litet arbete? Vore också kul att lära sig nåt annat, typ ta en kurs i broderi. Tror ni fransmän håller på med sånt? Eller jag vet! Jag kan gå med i en sån här röstverkstad. Fatta utmaningen för mig som inte vågar sjunga! Där har vi rum för utveckling, det vill jag lova. Eller är det lamt att göra Paris? Antar att det blir liknande London, hej jag bor här och lär mig allt om hur engelsmännen äter sina fish n' chips. Kanske inte så spännande efter en tid. Det är ju inte som att backpacka sig runt i ett 30 grader varmt land med konstigt språk och lika konstig mat.

Det är det här som är så svårt. Vill jag a) vara en tjej med dykarcert och tusen bilder på människor jag aldrig kommer träffa igen eller b) vara en tjej som byggde upp ett liv i en halvfrämmande kultur? Eller c) vara en tjej som levde loppan i London ett år i sin ungdom, sen utbildade sig och fortsatte livet som arbetande hustru och mor till två mörkhåriga ungar med hus på Svenssonvägen 186?

Hur ska man tänka när man är villrådig? Jag vill göra någonting nu, men som ändå består. Jag vill inte leva lycklig i tre månader och sen är det över. London var ett bra år, och det finns kvar så mycket av det. Jag utvecklades och fick nya perspektiv på saker. Samtidigt lär man sig massor var och hur man än reser. Som det känns nu är jag inne på att bosätta mig någon annanstans. Det blir en annan helhet och i nuläget känns det som att det tilltalar mig mer. Fast umgängeskrets, större utforskning av ett område med en utgångspunkt. En fördjupning helt enkelt. Jag kanske borde bo i Frankrike några månader och skriva en bok om åldern 20-25. Den ska heta "Val och kval när vi hamnat i kvartal". Jag ska tillägna den till den stackare som förmodligen lider mest av författarens tvärvändningar och påhitt. You know who you are!


Kommentarer
Postat av: Anonym

tänk inte så mkt! Ba' göre! Just do it!

2008-11-06 @ 17:40:54
Postat av: mari

men.



jag säger som anonym(jag gissar jennie) och GÖR DET BARA! tänk hur mycket tid du slösar på att fundera och skriva blogginlägg om vad du vill göra. du kan göra allt det där om du bara vill. flytta till frankrike ett tag, det kommer göra dig gott. sluta tänka på att det är lamt.



och han som vet vem han är får följa med eller stanna hemma och vara en tråkig prutt!

2008-11-06 @ 19:28:56
Postat av: Sarah

Varför inte vara A, B och C? Allihopa? Om man nu skulle vilja det. Jag kan inte säga att jag lockas till C. A är redan ikryssat, nu väntar utmaning B. I agree with the girls. Just do it!

2008-11-06 @ 19:49:43
URL: http://soolvej
Postat av: Sarah

Varför inte vara både A, B och C? Allihopa! Man behöver ju inte begränsa sig! Om man nu inte skulle vilja det. I agree with the girls. Just do it!

2008-11-06 @ 19:51:34
URL: http://soolvej.blogspot.com
Postat av: Sarah

Jävligt underligt. Dumma dator som inte gör som jag vill. Du kan ju bortse från någon av alla mina kommentarer. De blev överflödiga helt plötsligt

2008-11-06 @ 19:52:52
URL: http://soolvej.blogspot.com
Postat av: jennie

2008-11-06 @ 21:45:08
Postat av: Jennie

Mari! hur kunde du veta att det var JAG?!?!?!

2008-11-06 @ 21:46:16
Postat av: mari

jennie: hahaha jag såg det på ditt sätt att skriva.

2008-11-07 @ 10:02:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0