No air
Självförsvar är enkelt. Stryp lufttillförseln. Ät mindre. Le oftare. Bakom väggar finns du. En stark bakgrund att luta sig mot och självsäkerheten är uppenbar. Det är så vi orkar och det är så vi undviker problem. För det som inte syns, det finns inte. Det har vi alltid gjort och det kännetecknar oss. Jag undrar om vi har lärt varandra att vara såna? Att inte ventilera och inte släppa in. Fastän vi vet att de andra skulle lyssna och fastän vi vet att de skulle förstå. Men det tränger vi också undan.
Svälj din stolthet, babe. Öppna din mun för luften här är inte förgiftad. När man till slut blir för tung och ramlar igenom den där stolta muren så finns de andra där och sträcker ut sina händer. Tacksamheten är oändlig för jag vet att de är mina bästa vänner och att de finns där när jag behöver dem.
Kvävd av dig eller mig?
