Hanna Helgon
När veckan är slut kommer jag att ha jobbat över 70 timmar. Det är lite galet när jag tänker efter. Sen väntar ännu mera jobb och därefter kommer en tärd Hanna att fira en mysig jul med sina närmaste. Det ser jag fram emot. I år har jag varit ute i god tid med julklapparna. Otroligt skönt för jag har verkligen inte haft tid att svira på stan de senaste veckorna. Jag får som ingen lust att superkonsumera heller när media ständigt påminner om svårigheterna runtom i världen. Å andra sidan, ska vi komma ur finanskrisen är det väl på tiden att man drar sitt strå till stacken?
I veckan har jag lyssnat på Musikhjälpen i P3. De samlar in pengar för 67 miljoner flyktingar ("kycklingar" enligt Kitty). Jag blir nästan äcklad av hur bra vi har det här i trygga Svea där det enda man kan gnälla över är väderväxlingen och att Umeå kommun inte bygger bättre genomfarter i stan. Det är ändå överkomliga problem som bara ställer till det lite i vår vardag, det borde vi faktiskt klara! Tänk er att bli volontäris på livstid. Rikta sin empati och sina krafter mot de som verkligen behöver det. Visst är det viktigt att se sig om här hemma också. Kan man hjälpa någon lite extra så varför inte? Men ibland känns det bara så himla motigt och särskilt när responsen tillbaka ligger på minus. Det som inte är mitt fel blir mitt fel och är det då fel i att tycka att man inte gjort något fel? Jag är nog lite orättvis nu, för oftast finns den där tacksamheten i mottagarens blick. Fast jag önskar att en del kunde visa det lite bättre. Det är faktiskt vad jag önskar mig i julklapp.
Jag har nästan blivit vegetarian också. På nyheterna rapporterar de om försämringarna inom grishanteringen. När jag handlade salami på Konsum idag tänkte jag på rivsåren och dödsfallen och skämdes. Jag behöver verkligen proteiner och järn nu och tänkte att det var bättre med 100g gris på en vecka än fläskkotletter till middag. Såg förresten en stor vakuumförpackning märkt med "griskotletter" i kylen hemma. Ska det vara så när man har boxen fylld med ren och älg?! Måste ta ett snack med mor och far.
Åh. Jag önskar att jag kunde lösa världsproblemen. Och de nationella problemen. Och de lokala problemen. Och familjeproblemen. Det är vad jag önskar mig i julklapp.
I veckan har jag lyssnat på Musikhjälpen i P3. De samlar in pengar för 67 miljoner flyktingar ("kycklingar" enligt Kitty). Jag blir nästan äcklad av hur bra vi har det här i trygga Svea där det enda man kan gnälla över är väderväxlingen och att Umeå kommun inte bygger bättre genomfarter i stan. Det är ändå överkomliga problem som bara ställer till det lite i vår vardag, det borde vi faktiskt klara! Tänk er att bli volontäris på livstid. Rikta sin empati och sina krafter mot de som verkligen behöver det. Visst är det viktigt att se sig om här hemma också. Kan man hjälpa någon lite extra så varför inte? Men ibland känns det bara så himla motigt och särskilt när responsen tillbaka ligger på minus. Det som inte är mitt fel blir mitt fel och är det då fel i att tycka att man inte gjort något fel? Jag är nog lite orättvis nu, för oftast finns den där tacksamheten i mottagarens blick. Fast jag önskar att en del kunde visa det lite bättre. Det är faktiskt vad jag önskar mig i julklapp.
Jag har nästan blivit vegetarian också. På nyheterna rapporterar de om försämringarna inom grishanteringen. När jag handlade salami på Konsum idag tänkte jag på rivsåren och dödsfallen och skämdes. Jag behöver verkligen proteiner och järn nu och tänkte att det var bättre med 100g gris på en vecka än fläskkotletter till middag. Såg förresten en stor vakuumförpackning märkt med "griskotletter" i kylen hemma. Ska det vara så när man har boxen fylld med ren och älg?! Måste ta ett snack med mor och far.
Åh. Jag önskar att jag kunde lösa världsproblemen. Och de nationella problemen. Och de lokala problemen. Och familjeproblemen. Det är vad jag önskar mig i julklapp.
Kommentarer
Trackback
