Känn ingen sorg för mig Göteborg
Sista tisdagen i november. Lotta ska på middag hos sin bror vid sextiden. Hon kommer dit och får veta att hans flickvän ligger i soffan och är sjuk, stackarn. Pelle ber henne titta till Lisa och säga att maten snart är färdig. Lotta går fram till soffan. Lisa ligger under en ljusblå filt och allt man kan se är hennes bruna hår. Lotta frågar om hon vill ha lite vatten. Men hon svarar inte, utan drar sakta ner filten och Lotta tappar både ord och fattning. Där ligger inte Lisa, utan jag!
Så började min vecka med Lotta i Göteborg. Den har varit urkul och gått alldeles för fort. Skämten är på plats som förut och när vi nått klimax var det dags för mig att åka hem igen. Ingen har humor som hon. Dagarna har spenderats i affärer, på museum och diverse uteställen. Vi har hängt med korridorskompisar, klasskamrater och familjemedlemmar. Ändå har vi hunnit med allt som bara jag och Lotta gör, diskuterat fallossymboler, ätit renkött till frukost och druckit massor med te.
Födelsedagsbarnet firades i nästan ett helt dygn. Julmarknad i Haga följt av kalasfika i Vasastaden. Kvällen avslutades med mediteransk middag och utgång på Nefertiti. Vi hade skitkul allihopa, men toppen nåddes på hemvägen. Har inte skrattat så mycket på längelänge! Vi klarade oss undan baksmällan och orkade med Liseberg dagen efter. Så mysigt där är med alla julejus och tomtar. Mitt kamerabatteri tog slut när vi passerat entrégrindarna, typiskt. Jag kunde fokusera helt och fullt på chokladlotteriet istället, men det hjälpte inte för fem öre. Jag och Lotta såg oss själva gå därifrån med en stor 2kgs kartong under armen, men det blev inte riktigt så. Vi vann ingenting! Otroligt retsamt att var och varannan därinne gick och bar på sina Tobleronefynd. Liseberg in winter är nog den mest romantiska plats jag besökt, för övrigt. Tur att jag och Lotta hade varandra, annars var vi omringade av par (där tillhörande hennes bror+flickvän samt mor&far) och barnfamiljer.
En av rundorna på stan avbröts tvärt av en röst som utropade: "Hanna!" Jag vände mig om och fick syn på Sanna, Ludvikabruden från London med kusiner i Holmsund. Har inte träffat henne på lite drygt ett år och hon var lika sprudlande glad som sist. Så kul! Sista dagen på Västkusten mötte jag och Lotta upp Malin i Nordstan och vi lunchade på Erikas nepalesiska andra hem. Var så kul att träffa båda brudsen! Sen följde Lotta mig till perrongen och vinkade hejdå. Det var ett slitsamt farväl. Tur att det bara är några veckor tills vi ses igen. Min käraste vän.
- I'm gonna do knock-knock-jokes. "Knock, knock, who's there?" "Me, I'm already inside!"
- Hallå kompis! Var ska vi gå nu?
